Ingenting är som nu, så låt mig andas.

Skriver av mig, inget som behöver läsas. Men det känns bra att bli av med det.

Blir så arg på mig själv så jag inte kan beskriva. Inte en ända vettig mening tänker jag rätt. Jag har ingen kontroll på mig själv, min kropp gör som den vill, huvdvärken kommer och går som den vill. Har svårt att somna på kvällarna, tar upp emot 2 tim innan jag lyckas. Sätter på musik i mina lurar, blir flera skivor ja går igenom. Och ja, de är totalt sönderspelade, jag lägger mina pengar på musik. Mitt liv är musik.
När jag är ute, så täller jag mig alltid i olika vinkalar för att testa oh se hur det skulle bli på bild, jag lägger mig ner, böjer mig, går fram, går bak, kollar solens riktning, hur är det med skuggorna då? Kan ja stå på ett annat ställe så det bli Si eller Så.
Visst är det så att man ska vara som man är? Ibland lyckas ja med med, Det känns så rätt. Så varför går det inte med vissa personer? Ja tvingar fram ett leénde. Men ja vill ju le på riktigt, varför går det inte. Jag Har Ingen Aning :/
Mardrömmar.. Så här kan jag ju säga, förra veckan drömde ja en hel den. Vet ni hur det är att vakna av att man hyperväntilerar? Man flåsar som om man vore anfådd. Brukar för det mesta drömma om döden, att någon dör, att jag själv dör. Hela tiden är allting svart, oh rök dammigt.
Men ibland händer det även att man drömmer rätt så trevliga drömmar^^ Här om natten t.ex Då jag drömde att jag stog oh grov hångla med en emo kille från Linköping, liksom att jag tog i hans svarta lagomlånga hår kysste han ahh, behöver inte gå in på detaljer nu.. De va nice iaf.
Och, ahah om ja ser lite ''emo bys'' på stan är det så klart att ja följer de med blicken, BLIR KÅT AV DE..
Vem vet vad man hittar på Emocore.se ;)..
Nej, jag är inte desperat, varför skulle jag vara det. Finns absolut ingen anledning till att vara det, Just waiting for the special time..
Nae, men ja börjar hitta min stil nu.. Känns bekant, som jag har varit så här förut? Liksom svart, normal.. Okej, lite knäpp osv.. Men Jag är ju fortfarande den jag är? Eller vad tycker du? Ajuste... Någon som änns vet hur jag ÄR?!!!!
Ibland undrar jag om min familj känner mig överhuvudtaget.. Nae, tror inte att de gör de, ser du hur sjukt det låter? Så är det PUNKT.
På tal om ingenting så nästa år ska jag försöka att fixa MVG i biologi, ska värkligen sattsa stenhårt på skolan då dvs.. mer än vad jag gör. Ska fan bli stolt över mig själv. Så att jag vet att jag kan plugga helt själv oh ta ansvar för saker oh ting.
Det är inte bra. Det är inte super sugit. Det är OK
Ge mig liv, värm mig. Se mig dö, ta min luft ur mina lungor.
Låt mig få hålla om dig, låt mig få värma dig. Låt dig bli min.
Låt mig få andas ikapp med dina andetag, låt mig komma nära ditt hjärta.
Förlåt