inihelvetes jävla fucking kär

K
känslan av att inte bry sig.

Mm det är bara så.
Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek
Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek
Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek
Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek
Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek
Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek
Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek
Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek
Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek
Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek
Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek
Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek
Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek...

S
sanningen att det betyder allt.

Jag ska skriva upp en halv sida uu boken: Hur kär får man bli?

Adam slog till en trave böcker ovh block på skrivbordet så att de brakade i golvet huller om buller.
- Du vet inte hur det är att vara så inihelvetes kär!
- Jo, sa jag. Det kan du ge dig fan på att jag vet!
Han tystnade. Strök med händerna över ansiktet. När han tittade upp ighen såg ögonen annorlunda ut.
- Gör du?
- Usch ja.
- Visst gör det ont?
Jag nickade.
Sedan var han plötsligt framme hos mig och jag la armarna om hans hals och kände hur muren äntligen smälte bort i värmen mellan våra kroppar. Han kysste mig, höll fast min i håret och tryckte sitt ansikte mot sitt och vi kysstes länge så, tätt, tätt intill varandra, och varje liten fiber i hela mig vände sig  och stretade mot honom. Släpp mig inte, släpp mig aldrig mer.
- Du viskade han, du och Anders ... gjorde ni det?
Låg du med honom?
Jag skakade på huvudet. Det Anders och jag har gjort hade överhuvud taget inget med det här och göra, det
bodde inte i samma världsdel, tävlade inte i samma division. Jag ville säga det, men munnen var olydig, den ville inte prata. Den ville bara smaka mera Adam. Jag letade efter naken hud under hans tröja, smekte över ryggen och upp mot hans axlar. Adam stönade tyst och försökte fånga in mina händer.
- Morsan kommer slita upp dörren när som helst...
hon är säkert nyfiken så hon spricker där ute ... Du vet inte hur jag har tänkt på dig, längtat ... sluta nu, innan jag blir galen ...!
Jag fnittrade upphetsat.
- Vad gör du då? När du blir galen?
- Det vet jag inte. Så galen har jag aakdrig blivit förut.
Jag vände ansiktet och såg rakt in i de blågrå ögonen.
- Inte jag heller, sa jag. Men jag kommer nog att bli det alldeles när som helst.

Kärlek till boken<3